fredag 29 januari 2016

Gör din egen DipDye-kjol!

De flerfärgade DipDye-kjolarna har kommit att bli en favorit inom ATS och de finns numera i hur många färgställningar som helst, men oftast är de två- eller trefärgade. Det är dessutom väldigt enkelt att göra sin egen helt unika kjol, särskilt som det nu finns färger som inte ens behöver koka!

Det som behövs för att du ska kunna doppfärga din kjol är en gryta på ca 10 liter (eller annat stort kärl som går att färga i). Beroende på hur skarp övergång du vill ha mellan färgerna kan du välja att antingen blöta kjolen innan eller sänka ner den del du vill färga torr (sänker du ner den torr blir kanterna skarpare). Du kan också ha den nedsänkt olika länge på olika nivåer, vilket också påverkar infärgningen. Räkna med att du inte kan styra helt över resultatet, och särskilt den övre delen kan bli lite batikaktig. Det är ett inspirerande och roligt äventyr att färga själv och har du en kjol som du tröttnat på liggandes varför inte ta tillfället i akt och testa!

Lycka till!


Nederkanten på en 25 yard skirt neddoppad i färgbad. Golvet
skyddas av en bit plast under kastrullen. Doppa runt lite och
vrid lite försiktigt på kjolen emellanåt för att se till att färgen
kommer åt ordentligt. Det är viktigt att du samlar ihop den
ordentligt från allra första början, eftersom detta inte funkar
att korrigera efteråt.

Överdelen på en kjol neddoppad i ett färgbad.
Den nedre delen har också färgbadat tidigare.
Ursprungskjolen var enfärgat turkos (färgen i mitten).



Färgad och klar - i alla fall till nästa gång ;)

Extratips:
Eftersom nedersta volangen är så kort på den här
modellen så har jag tidigare sytt på ett satinband
på insidan över sömmen - det är nu en fin kontrast
eftersom det inte tar åt sig av färgen.



Den här kjolen var tidigare enfärgat gul, men har piffats med en
guldfiskfärgad nederkant. Eftersom nedersta volangen är så kort
så har ett satinband sytts på över sömmen på insidan, vilket
också ger en fin effekt när man hakar upp kjolen och det inte
tagit åt sig av färgen.






Uppdatering: Den flerfärgade kjolen (se ovan) får ett nytt bad
för ökad kontrast :)



Den flerfärgade kjolen i sin nya skepnad :)


Uppdatering 2: Den flerfärgade kjolen får ett nytt bad upptill,
med en lite annan teknik som synes, för en jämnare infärgning :)


NU kommer jag nog inte att göra något mer med den på ett tag! :)


Om du ändå vill köpa en färdig DipDye-kjol, eller skaffa en kjol att jobba vidare med, så finns det här:

Tribe Nawaar

Dancer's World

Har du tur kan du också fynda på EBay :)

onsdag 13 maj 2015

Att dansa tillsammans

Att dansa tillsammans med andra, med den där alldeles speciella närvaron som uppstår när kommunikationen klaffar och man skapar tillsammans här och nu; det är en närmast euforisk känsla. I ATS® ges man verkligen möjligheten att göra det på ett väldigt påtagligt sätt, som är så mycket mer än att bara stå uppradade bredvid varandra inför en publik.

I ATS® handlar inte dansen bara om dig själv. Det kanske låter som en självklarhet, men bland alla nerver som kan spöka är det lätt att glömma bort det. När man dansar ATS® gå man in i något som är större än en själv. Att påminna sig om det kan vara ett sätt att övervinna eventuell scenskräck. Om man helt enkelt flyttar fokus bort från sig själv och istället tänker på hur man kan skapa bästa möjliga helhet tillsammans och lyfta sina meddansare, kommer man ofta ifrån många av de nojor man har om sig själv.

Bild från film: Helen Keskitalo
Det börjar redan utanför scenen, innan man står där inför publiken. Det handlar om att visa varandra välvilja och respekt. Det är tryggheten med ens meddansare som gör att man kan leka och skapa magi ihop. Om det är någon som är mindre erfaren än du, gör vad du kan för att lyfta den istället för att se den som en bromskloss, du har själv varit där. Rannsaka dig själv; du kanske har en hel del själv att jobba på som du inte tänkt på? Om du själv är riktigt tydlig och ren
i din dans så kan du ofta få med dig dina mindre erfarna meddansare av bara farten.

Att komma på de gemensamma träningarna är grundläggande eftersom vi alla är beroende av varandra. Motsatsen rubbar balansen, för det handlar mycket om att hitta det gemensamma flödet, om att dansa ihop sig till en enda organism. Även om du kan öva på många saker på egen hand, så kan du aldrig öva samspelet med gruppen utan att vara där. Ta ansvar för din del i det hela och engagera dig i ert gemensamma projekt, genom hela processen, tills att ni står där inför publiken ihop.

Lyssna in dig på musiken. Det är något som tyvärr ofta förbises inom ATS®. Bara för att ATS® är en improvisationsdans så innebär inte det att man inte behöver kunna sin musik. Tvärtom, använder man förinspelad musik ser det inte så bra ut ifall man inte har koll på den, det blir liksom lite snöpligt att tex avsluta ett fantastiskt framträdande med att överrumplas av slutet. Och det skapar en trygghet, inte minst hos dina meddansare, om de känner att du har läget under kontroll. Det är också lättare att följa någon som verkligen dansar till musiken och för publiken så är det så mycket mer njutbart att titta på.

Bild från film: Helen Keskitalo
Du kanske känner dig väldigt på och har världens driv i din dans, men om dina meddansare inte är med på det så blir det lätt ett solonummer med en svans som förtvivlat försöker hänga med. Det gör ingen någon större rättvisa. Något som ögat gillar är harmoni, kontakt, ett gemensamt flöde och det är också något som är väldigt härligt att vara en del av. Följ och synka varandra och var så ren och tydlig i din dans som möjligt. Ge varandra plats, men ta också plats när situationen så bjuder.

På scenen är ledaren lag. Hur mycket man än har tränat händer det ibland att det blir knas. Då är det bara för alla att hålla god min och se till att det märks så lite som möjligt. Tveka inte som ledare att vända dig inåt mot dina meddansare för hjälp; det är inget nederlag, det är mänskligt.

Om alla gör sitt bästa för att lyfta varandra så skapar man också förutsättningar att tillsammans åstadkomma fantastiska saker.



I klippet ovan hade vi tyvärr inte haft möjlighet att dansa ihop en enda gång innan, inte ens ett litet rep. Men med tänket att verkligen lyssna in varandra, vara tydliga och lyfta varandra så kom vi ändå en bra bit på väg. Vi utmanade essensen i ATS®, den att om vi lärt oss samma språk och talar det så rent vi bara kan, så funkar det även om man aldrig har dansat ihop förut.

fredag 17 april 2015

Att dansa i karnevalståg


Att dansa i karnevalståg är speciellt. Det är få saker som slår känslan av att erövra gatan och ta plats där vanligtvis trafik dominerar och att möta människor där de är, oavsett om de kommit för att titta eller bara råkar finnas på plats. Har man gjort det en gång så vill man oftast göra om det, men man lär sig också att det är en del saker som kan vara bra att förbereda sig på redan innan, då det skiljer sig en del mot att dansa "på vanligt sätt". Här är en guide för att göra ditt intåg i ett karnevalståg lite smidigare och så att även din första karnevalsupplevelse blir så trevlig som möjligt.


Kvällen före

Det tar ganska mycket att dansa i ett karnevalståg och möjligheterna till att få i sig vatten under tågets gång är ofta begränsade, såvida man inte har någon som kan bistå en med det. Försäkra dig redan kvällen innan om att ha druckit ordentligt så att du har en bra vätskebalans i kroppen. Se eventuellt också till att få i dig extra salter som hjälper till att binda vätska i kroppen och att du har ätit ordentligt så att du har en stabil grund även där.


Samma dag

Ordentlig frukost! och mer vätska! Minimalt med kaffe/te eftersom det är vattendrivande. Ta eventuellt med någon form av näring som tar liten plats, se mer under rubriken Värdesaker.


Solskydd och makeup

Särskilt om solen skiner är det viktigt att komma ihåg att smörja in sig med solskydd, eftersom man vistas i den under flera timmar och det kan bli ganska så gassigt. När du lägger makeup; tänk på att den ska hålla för en varm dag i solen utan att börja rinna, så välj gärna något mer vattenfast alternativ :)


Skor

Eftersom man dansar långa sträckor på asfalt och gatsten så är det viktigt med ett par bra skor som sitter bra på foten och inte ger skavsår. För säkerhets skull så kan man redan innan stärka upp huden med skavsårsplåster. Kom ihåg att det är annorlunda att dansa mot att gå, så kolla att sulan funkar ihop med underlaget då ett vanligt problem är att de fastnar lite väl mycket, vilket kan ge problem med knäna om man gör mycket vridrörelser.




Tv en axelremsväska knuten runt höfterna
och th en midjeväska för värdesaker.
Foto: Barbro Fröjd

Värdesaker

Undvik att ta med alltför mycket packning. Räkna med att du kommer att behöva bära dina saker på dig, såvida du inte har någon som kan hjälpa dig med det. Det mest praktiska är att ha någon form av midjeväska, gärna en som smälter in och blir en del av kostymen. En axelremsväska kan vara snygg, men blir lätt otymplig och dessutom kan man få skavsår av axelremmen uppe vid halsen om man snurrar mycket.


Smycken

I sådana här sammanhang kan det vara en bra idé att begränsa mängden armsmycken. Jag gjorde en gång misstaget att inviga min allra största armspiral under ett fyratimmarståg, förtjust i den som jag var. Det kommer jag inte att göra om. Eftersom man dansar med lyfta armar under en längre tid så adderar varje extra armband ganska så mycket vikt i längden. Satsa hellre på större halssmycken som kan hjälpa till att skydda dekolletaget från solen.



Fingercymbaler

Vare sig du känner dig hemma med cymbaler eller inte så ska du absolut ta med dig dem, och spela! Det är inte alltid det finns annan musik att tillgå och att nöta cymbalspel under ett karnevalståg brukar ge märkbart positiva resultat. Det är ett suveränt träningstillfälle man inte får missa helt enkelt!

Sist men inte minst; att dansa i karnevalståg är oftast en ganska så prestigelös företeelse, i alla fall inom våra ATS-kretsar, så slappna av och ha kul! Steg som du kanske aldrig har dansat förut kan plötsligt dyka upp - det är en naturlig följd av att vi samlas från alla håll och kanter med olika erfarenhet i bagaget. Det är bara att försöka haka på, eller köra på med något annat steg som du känner dig trygg med, eller gå och spela cymbaler en stund vid sidan av. Låt ditt deltagande vara en organisk företeelse, där du flyter in i och ut ur olika grupperingar som du känner för. Huvudsaken är att vi i det stora hela dansar tillsammans.


onsdag 8 april 2015

Sy dina egna pantaloons!

Pantaloons, haremsbyxor, är en väsentlig del av ATS-kostymen. Du kan ha dem både som de är eller tillsammans med kjolar över (läs mer om kostymen här). De döljer benen och om de är i en avvikande färg eller ett iögonfallande mönster kan de ge en riktig wow!-effekt när eventuella kjolar flyger upp. Har du enbart pantaloons så är det extra snyggt om de är riktigt puffigt vida i benen, alltså runt 150 cm per ben. Minimum kan man säga är omkring en meters benvidd oavsett.

Att sy dem själv kräver inte mycket sömnadskunskaper alls. Här kommer jag dela med mig av ett sätt som förutom att det är enkelt går snabbt att göra. Grundidén är två rör som man syr ihop och jag brukar klippa ur en grenböj också för att minska tygansamlingen som annars kan bildas runt höfterna om man vill ha riktigt vida byxor. På så vis slipper man pysslet att plätera :) Mönstret är beprövat och funkar fint på tyger upp till 150 cm bredd, vilket ger lika vida ben. Med ett tyg i den bredden blir det dessutom minimalt med sömmar eftersom man inte behöver skarva för att få tillräcklig benvidd.


Egensydda blockprintpantaloons i tunn
bomullsvoile, ca 1 m benvidd

Egensydda pantaloons i satin,
150 cm benvidd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gör såhär:

Välj ett tyg som har ett fint, gärna tungt och följsamt fall och som inte kommer att haka fast i dina övriga kläder när du dansar. Eftersom hela benvidden i den här beskrivningen är kvar nere vid vristerna för maximalt puff över fötterna så är det en fördel om det inte är för tjockt (dock undviker man genomskinliga tyger inom ATS). Ett lite stadigare tyg hjälper å andra sidan till att ge kostymen mer volym. När du beräknar hur mycket tyg som kommer att behövas, räkna ihop:

•  benlängden från där du vill att de ska sitta på höften och ner till golvet
+ puffmån så att de puffar ut över fötterna när du står stilla (ca 1 dm)
+ de centimetrar som behövs för resårkanalerna nere vid fötterna och upptill. Kom ihåg sömsmån!

Om tygets bredd räcker till en benvidd så behöver du längden du får ihop ovan x 2.



Dela av tyget så att du har två lika stora delar i den längd du räknat ut att du behöver. Vardera tygbit ska se ut ungefär som på bilden ovan. Lägg delarna på varandra och ha koll på utsida och insida av tyget om det skiljer sig så att du inte råkar få två högerben om du klipper böjarna olika ;) 
Klipp ut böjar för grenen beroende på hur djup gren du vill ha. Se till att innerbenlängden (b) blir densamma på båda sidor. Spara tillräckligt mycket upptill (a) så att de inte sitter för trångt i slutändan (a x 2).
Börja med att sy ihop benen var för sig (b mot b) så att du får två rör. Sy sedan ihop dem i grenböjen. Gör eventuellt justeringar för linningen så att fallet blir snyggt och sätt i resår upptill och nere vid vristerna (c). Klart! :D

Egensydda pantaloons med ca 120 cm benvidd

fredag 13 mars 2015

ATS och den kulturella approprieringen, CA

BAM!!! Plötsligt händer det. En plötslig avbokning inför en nära förestående föreställning med hänvisning till kritik om att ATS är kulturell appropriering och således inget arrangören kan behäftas med. Detta i ett sammanhang som både jag och mina meddansare trodde skulle vara det ultimata att uppträda i.

Det är väldigt mycket debatt om kulturell appropriering (CA) nu och diskussionerna går höga. Därför känner jag mig manad att göra ett inlägg i debatten från mitt perspektiv inom ATS.

ATS är min stora passion, min livsluft och mitt sätt att försöka bidra till en bättre värld. ATS är en av de allra mest inkluderande, positivt gränsöverskridande och livsbejakande dansformer jag känner till. Det är en feministisk dans som har en naturlig plats inom HBTQ-rörelsen eftersom den välkomnar dansare i alla åldrar och kroppsformer under jämställda former, där könstillhörighet och identitet är oväsentlig. Eftersom ledarskapet ständigt växlar mellan alla inblandade tränar vi upp våra sociala och demokratiska färdigheter. ATS är en etablerad dansform som utövas av människor över hela världen och många av oss som utövar dansen har också kontakt med varandra. Världen över träffas vi för att socialdansa och förkovra oss i både små och stora sammanhang och eftersom vi lärt oss samma språk så fungerar det även om vi kanske inte kan tala med varandra på annat sätt. Prenumeranterna på min YouTubekanal finns över hela världen såsom i Saudiarabien, Indien, Kazakhstan, Taiwan, Chile, Colombia, Ryssland, Irak, Ukraina, USA, Frankrike, Venezuela, Spanien och Tyskland för att nämna några länder utöver Sverige. För mig är ATS liv, kärlek och kontaktskapande över alla gränser.

I snart tio år har jag dansat på gator, torg, museer, teatrar, i förorter, stadskärnor, karnevalståg, på festivaler, prideparader, i feministiska sammanhang, köpcentra, ute i parker - listan kan göras nästan hur lång som helst. Jag har aldrig vare sig mött eller hört talas om att någon känt sig kränkt av dansen eller hur vi ser ut, utan jag har enbart mött positiva och bejakande reaktioner. Och detta från människor med alla sorters bakgrund, inte minst från de som har de närmaste kulturella kopplingarna till ATS:ens influenser. De har sett passionen, kärleken till dansen, förundrats över våra kostymer och de har blivit nyfikna och vi har fått kontakt. Och jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt detta.

Jag minns en tågresa jag gjorde i full kostym då jag hamnade mittemot en person som kände igen mig från tidigare danssammanhang. Han var nyfiken och ville veta mer om dansen och sedan tillbringade vi tågresan med att titta på klipp på youtube och jag fick också lära mig en hel del om andinska danser från olika regioner. Sedan sade vi tack och hej, glada och berikade av vårt möte. Andra gånger kommer folk fram för att de ser något som de på ett sätt känner igen, men ändå inte, och det gör dem nyfikna. Jag vet inte hur många gånger jag sett ljuset i människors ögon, deras glada ansikten och hur de liksom lägger undan fasaderna då de möts av denna dans. Deras spontana glädje över det de sett har inte gått att ta miste på.

ATS är inte någon annan kultur än sin egen. Dansen hämtar dock inspiration från andra kulturer, vilka samsas i ett helt nytt uttryck som många skulle beskriva som väldigt vackert och kraftfullt. ATS har med sin kombination av rörelser och estetik en enorm förmåga att få människor att känna sig vackra och kraftfulla, precis som de är. Vi lånar alltså stildragen för att vi uppskattar dem. Det är en väsentlig skillnad mot att använda stildrag för att göra sig lustig över och förlöjliga något anser jag. Men jag tycker mig förstå att det är lånandet som är problematiskt. Många anser att man måste tillhöra en kultur för att få använda sig av dess uttryck. Det skulle i så fall innebära att flertalet av alla ATS-dansare världen över inte borde ägna sig åt ATS, då det skulle vara ytterst opassande. Frågan är vad vi i så fall skulle ägna oss åt istället, eftersom våra egna kulturer även de sedan långt tillbaka influerats av andra kulturer, den svenska folkdansen för att ta ett nära exempel är ju inte särskilt genuin. Eller är det mer ok med gamla lån oavsett hur de gick till, än nutida lån? Att bara få hålla sig inom vissa tillåtna kulturella uttrycksramar känns unket och trångsynt. Vad gör det med vårt mångkulturella samhälle? Vad gör det med alla möten, om vi bara ska betrakta varandra från varsitt läger utan att smaka på varandras uttryck?

För längre sedan, när jag dansade Bharata Natyam i Indien, så ville min läromästare på fullt allvar utbilda mig så att jag skulle kunna föra ut dansen runtom i världen. För honom spelade det inte någon roll att jag inte var hindu eller att jag var västerlänning, utan han såg min potential för dansen och för att kunna ta den ut i världen. Det var det som betydde något. Många satte spontant en bindi i pannan på mig, för att det sedan länge är ett vackert smycke som de gärna såg mig bära. De uppskattade när jag klädde mig som dem. En av de finaste komplimangerna jag fick var att jag var en av dem.

Bindis. Vackra pannsmycken som även används inom ATS.
Här ses ett urval specialdesignade bindis för ATS.

I de hårda diskussionerna som pågår nu angående CA och där definitionen av vad det innebär blir alltmer omfattande, är det lätt att tappa modet och känna att det man ägnar sig åt plötsligt är något fult och fel. Men när jag ser tillbaka på mina år med ATS så kan jag inte bara låta det definieras som så, för det är inte alls de erfarenheter som jag har gjort i praktiken. Det verkar faktiskt som att det är de som nu debatterar appropriering som tar illa upp, snarare än de jag möter genom dansen och som det egentligen skulle angå. De senare visar snarare uppskattning och nyfikenhet. Vi får kontakt. Jag vill fortsätta att få kontakt, fortsätta att vara den jag är. Vem är det som kan definiera vem jag är och vad jag får göra mer än jag själv så länge jag inte skadar andra? Om det bara är vissa som får låna av vissa så tänker jag att man befäster hierarkierna av över- och underordning, istället för att vi bara möts och delar det vi har. I Indien anammar många det västerländska för att det anses fint. Ska hela världen tillslut bara få låna västerländska stildrag för att de av många anses ha en högre status? Tala om att befästa en västerländsk dominans! Diskussionerna om CA rör sig här hos oss farligt nära kulturessentialism skulle jag vilja påstå och det är inget som jag vill främja.

Vid en lite närmare titt på den sambaorkester som fortsatt fick vara inbokad på evenemanget vi blev avbokade från kan man se idel vita människor med ansiktsmålningar. Vad var det som gjorde dem bättre lämpade på evenemanget än vi med ATS kan man undra? Något svar på den frågan har vi inte fått. Jag kan inte se annat än att det handlar om ren okunskap och alltför snabba slutsatser om ATS. Så låt oss fortsätta dansa ATS och sprida kunskap om dansen ännu mera! Världen behöver mer kärlek och öppenhet, inte fler gränsdragningar mellan vi och dem!

fredag 27 februari 2015

Om att utvecklas som ATS®-dansare - del 1

ATS® är en fantastisk dans. På nästan ingen tid kan man komma igång och dansa. Att träffas och socialdansa är för många nya dansare en aha-upplevelse om hur språket i ATS® funkar, och att det funkar. Oavsett erfarenhet så kan man mötas och dansa ihop. Det är nästan som magi!

En vanlig följd av detta är att man vill lära sig alla rörelser, alla ord, så fort som möjligt! Det tenderar att inte längre vara så attraktivt att fortsätta jobba med grunderna utan man vill hellre lära sig nya steg och kombinationer, för det finns ju så mycket häftigt man kan göra. Grunderna kan plötsligt te sig lite tråkiga, för man vet ju vad en Hip bump är, hur en Egyptian, en Arabic och en Shimmy ser ut. Man vet hur man kan vända och förflytta sig med dem. Det mesta funkar dessutom rätt så bra, åtminstone så länge någon med lite erfarenhet leder. Samma sak med det långsamma. Det är inga konstigheter med Taxeem, Bodywave eller Arm undulations. De blir snabbt bekanta och istället för att gå djupare in på dem så vill man ofta ha nya steg att röra sig med, så att man känner att man lär sig något och det inte blir tråkigt.

Northern Soul Tribal Collective i farten med Basic egyptian :)
foto: Tor Ole Ree
ATS® funkar dock inte riktigt så, utan det är precis som med balett och många andra danser. Jämför med balettens stångövningar. Grunderna är verkligen grunden för allt, och sitter inte de så står man sig ganska slätt när man försöker bygga vidare på dem. Det är som att bygga ett hus på ostadig grund; det blir inte hållfast utan rasar lätt. Visst, man kanske kan hänga med och socialdansa och ha roligt utan att bry sig om detaljer, men om man verkligen vill lära sig ATS® och respektera dansformen fullt ut så räcker inte det. ATS® är en minst lika komplex dans som någon annan, sin enkelhet på ytan till trots. Dessutom så är grunden för en kommunikation som funkar tydlighet. Ju tydligare saker och ting är för dig själv, desto tydligare kan du kommunicera vad du vill till andra. Det hela tenderar att se bättre ut då också. En vinn-vinnsituation således och tillsammans kan man skapa underbar poesi :)

Helen, Lee och jag i Egyptian half turn :)
foto: Carin Gäfvert
När jag själv far iväg för att dansa runtom i världen så är det inte för att lära mig nya steg, utan just för att dissekera, pilla i och raffinera de som redan finns och det tycks inte finnas någon ände på hur mycket man kan hålla på med det. Det kan handla om Egyptian, Torso twist eller vilket annat grundläggande steg som helst. Tillfredsställelsen i att hitta en ny detalj att bli varse och införliva i sig själv, som gör att dansen lyfter ytterligare ett snäpp, är stor.


I ATS® går man aldrig vidare. I ATS® följer man snarare lodled. Man bygger på grundrörelserna uppåt, men raffinerar och förfinar dem genom att studera och gå in i dem djupare. Uttrycket "gräv där du står" känns väldigt relevant om man vill utvecklas som ATS®-dansare.

För den som ändå tänker att det är för enkelt kanske Kristine Adams ord kan belysa det hela:

"If it's not difficult you're not challenging yourself enough." 

Det finns alltid något att jobba på. Fullärd blir man aldrig, och det är mycket det som är tjusningen med ATS® :)

Vilken slags dansare vill du vara?
 

 ... och Helen och jag i Egyptian half turn! :)
foto: Embla Björck

Här är en länk till ett klipp som visar på skönheten i det skenbart enkla.

fredag 20 februari 2015

Kristine Adams i Stockholm - återkomsten!

Helgen den 14-15 februari var det dags igen; Helen och jag arrangerade en workshophelg med den fantastiska Kristine Adams från FCBD®! Åtta månader sedan hennes förra besök landade hon återigen hos oss den 10 februari för att stanna i över en vecka! Vilken lyx, vilken glädje, så himla roligt att hon ville komma tillbaka! Förra gången var jag nästan fullständigt däckad av en influensa så det kändes extra roligt att hon ville komma tillbaka till oss, lite som att få en revansch på förra gången. Och den här gången höll jag mig frisk :)

På onsdagen var det dags för privatlektioner och vi höll till i Uppsala, i Portens dansstudio. Det kändes väldigt speciellt att vara där tillsammans med Kristine eftersom det var dit ATS:en först kom till Uppsala. I mars så ska alltihop rivas eftersom det ska byggas bostadshus där istället. Det blev en värdig delavslutning på en fin era.

Efter det blev det mer sightseeing i Uppsala som visade sig från en väldigt fin vintersida, och dagen avrundades med Danskarusellen på Grand där jag satt i juryn.

Dagen efter var vi till Wasamuseet. Jag har inte varit där sedan jag var liten och det var väl värt ett besök. Det var en mäktig upplevelse att se Wasa som till 98% är original. En proffsigt gjord utställning också.


På fredagen hade vi middag med diverse svenska specialiteter och lite fler gäster :) Vi passade också på att inviga Kristine i vår svenska musikskatt och det var faktiskt inte snapsvisor som man kanske skulle tro, utan snarare favoriter från Djurens brevlåda.






Kristine i förklaringstagen. Det är mycket att begrunda.

Så var det dags för själva workshop-helgen! Lördagens teman behandlade långsamhetens mystik samt snurrar. För en oinvigd kan det nog te sig obegripligt hur vi i timmar grottar in oss på små element i grund-rörelserna, men det är ju de som gör hela skillnaden! Och den som tänker att det väl bara är att snurra får tänka om ett varv. Det finns alltid massor att jobba med :)


Superhärliga dansgruppen Ashnah från England i en
improvisation tillsammans med en av mina Uppsalaelever :)
De gjorde också sin internationella debut på haflan.
På lördagskvällen hade vi en liten hafla i danssalen på Dansens Hus i Stockholm där vi höll till. Eftersom vi förra gången arrangerade en stor galashow med alla angränsande dansstilar till ATS representerade, valde vi denna gång att ha en helt informell tillställning där fokus låg på att vi skulle kunna umgås, äta och dansa tillsammans under helt avslappnade former. Det kändes som ett väldigt bra beslut och kvällen blev hur trevlig som helst!





Söndagens workshops handlade om hur man bibehåller sin teknik och stabilitet även i mycket snabb ATS, samt hur man på olika sätt kan variera ett grundmotiv. Kristine har ju en teknisk briljans och skärpa utöver det vanliga och även dessa workshops gav hur mycket som helst att sätta tänderna i.

Efter den sista workshopen och innan den gemensamma avslutningsmiddagen så tog vi den gängse gruppbilden. Tillsammans representerade vi sju länder med dansare från Norge, England, Finland, Brasilien, Frankrike och Ryssland som kommit till oss för denna helg :)


Grönkål, jordnötskakor,
sötpotatis, kladdkaka, ostkaka,
kokostoppar, guacamole ...

Efter en intensiv helg som denna så behöver man bara få ta det lugnt. Vi lät våra nyvunna kunskaper mogna ett par dagar och hade inte nästa privatlektioner förrän på onsdagen, då vi också hade en liten avskedsmiddag som vi satte ihop utan någon specifik plan. ;)

Det var en fantastisk vecka och att få dansa för Kristine är en ynnest, en lyx. Så mycket kunskap den människan besitter! Om du får chansen att dansa för henne, gör det! Du kommer inte att ångra dig.







Ashnahs internationella debut på haflan :)

lördag 7 februari 2015

En liten kostymguide

Det som väldigt många fastnar för när de ser ATS är de fantastiska kostymerna. För oss som till vardags är vana vid och dresserade till måttlighet är ATS-kostymen befriande tvärtemot. Man kan verkligen hänge sig åt färg och excess. Här kommer en liten guide i hur du kan sätta ihop din egen ATS-kostym, för förr eller senare när du börjat dansa så kommer du att behöva en :)

Kostymen består av haremsbyxor/pantaloons, vida kjolar (mellan 10-25 yards i nedre omkrets), choli/topp, mynt-bh/väst, bälten, sjalar och smycken. På huvudet blommor eller turban.

Det allra viktigaste är inte kjolen som många kanske tror, utan byxorna. Du kan ha byxor utan kjol över, men inte kjol utan byxor under, för det tar bort för mycket från dansens karaktär eftersom benen inte ska synas när kjolarna flyger upp. Så är du inte helt bekväm med att bära kjol går det alldeles utmärkt med endast haremsbyxor. Alternativ kan vara att bära någon form av panelkjol eller öppen banjarakjol ovanpå byxorna. Banjarakjolar passar också utmärkt att ha ovanpå de vanliga kjolarna.

Öppna banjarakjolar ovanpå 25 yard skirts och haremsbyxor.
Foto: Sofie Justesen

Haremsbyxor/pantaloons

Haremsbyxor, eller pantaloons, är vida byxor med resår nere vid vristerna. De ska vara ogenomskinliga och såpass långa att de fluffar ut över fötterna när du står. Megafashionstock är en pålitlig återförsäljare som säljer haremsbyxor i standardvidd (ungefär 1 meter per ben på vidaste stället) i många olika färger till mycket överkomligt pris. Dessutom finns det möjlighet att specialbeställa längd. Man får utgå ifrån var man vill att de ska sitta på höften och sedan mäta längden som behövs för att det ska bli puffigt nedtill. Med tiden kanske du vill ha vidare pantaloons, men dessa är alldeles utmärkta att börja med och räcker långt. Shaila i Tyskland är annars en pålitlig säljare som har pantaloons (och mycket annat!). Det är också väldigt enkelt att sy sina byxor själv. Beskrivning finns här.

Foto: Carin Gäfvert

Kjol

Kjolen ska vara vid, och det vanligaste nuförtiden är så kallade 25 yard skirts. Vidden nedtill möjliggör att man kan drapera och haka upp kjolen på olika sätt (enklast med 15 yard och uppåt). I och med det så blir det effektfullt att ha åtminstone två kjolar samtidigt och man får då också mer volym, mer fluff! Kjolen ska dessutom vara lång, åtminstone till fotknölarna, så att så lite som möjligt av fötterna syns. Att lära sig dansa med lång kjol är en vanesak och kjolupphängningarna slukar längd, vilket kan vara bra att tänka på. En riktlinje är att mäta från var du vill att den ska sitta på höften och ner till golvet.

Riktigt fina kvalitetskjolar hittar du exempelvis hos den välrenommerade återförsäljaren Tribe Nawaar, men då får du räkna med att slutnotan hamnar på det dubbla, delvis pga tullavgiften. Hos Magical Fashions hittar du bland annat de helt fantastiska Aishwarya-kjolarna som är i en klass för sig. Enligt min erfarenhet håller andra så kallade Aishwarya-kjolar inte alls samma kvalitet.

Det går även att hitta kvalitetskjolar inom Europa, hos både Shaila och Devadasi Design (DD samarbetar nu med MF och saluför en del av deras kjolar) - du slipper tull och jag kan rekommendera dem varmt! En annan mycket prisvärd återförsäljare av kjolar som jag kan rekommendera är Dancers World. De är avsevärt billigare, men fortfarande riktigt bra!


Kuchibälten, banjarabälte och bälte med tofsar.
Sammetssjalar och paljettsjalar under.
Olika lager av dip dye-kjolar och jaipurkjolar.
Foto: Carin Gäfvert

Sjalar och bälten

Överst bär man sjalar och bälten. Sjalar kan vara till exempel virkade paljettsjalar, en fin accent till det i övrigt jordnära. Andra passande sjalar är tex i sammet eller en hybrid i stummare tyg med små speglar mm. BellyDance.com är en säljare som jag har goda erfarenheter av och de har allt detta. Sjalar kan man också hitta på exempelvis Indiska.

Bälten markerar höfterna. En bra bas kan vara ett Banjarabälte med speglar. På denna bas kan man gärna fästa tofsar och/eller bollar av garn som man enkelt tillverkar själv. De framhäver höfternas rörelser när man dansar. Ett annat alternativ om man är mer sugen på metall är kuchibälten. Man kan även göra bälten av dörrhängen, torans. Eftersom de är ganska breda kan de vara ett snyggt och lite mer klätt alternativ om man inte bär kjol. Dessa hittar man enklast på Ebay. Fantasin och kreativiteten behöver egentligen inte ha några gränser om man vet vad det är för stil man vill åt. Väldigt mycket kan man skapa själv utifrån vad man kommer över och plötsligt får man ett helt nytt seende när man ser sig omkring.

Foto: Sofie Justesen

Choli/topp/mynt-bh

Upptill bär man vanligtvis en för ATS specialdesignad choli som är öppen i ryggen och således visar hur ryggen och skulderbladen arbetar, vilket är något man gärna vill visa. De finns i lite olika modeller och en tillverkare jag varmt kan rekommendera är Flying Skirts. Cholin sys upp när du beställt den och deras sammetscholis verkar nästan ha livstids hållbarhet både vad gäller färg och form, en helt fantastisk kvalitet som gör att de i längden inte alls är så dyra som det först kan verka. Men, har man tur så kan man ändå fynda lite, för de har en sida där de rear ut cholis till nedsatt pris av olika anledningar och direktlänk dit finns här. En rakare modell utan bystskärning, "Men's choli by Irie Tribal Dance Co.", finns här.

Över cholin bär man oftast en mynt-bh som man enkelt kan göra själv av en vanlig stadig bh som man pryder. Istället för de tunna fuskmynten som är så vanliga i magdansen så använder man riktiga gamla mynt som ger en helt annan tyngd, så kallade kuchi coins. Man kan även sätta på band och annat metalliskt som man hittar, tex halsband i oxiderat silver från Indiska och kuchihängen. Mynt-bh är liksom ett begrepp, det måste inte vara specifikt mynt på den.

Den gemensamma nämnaren här är kuchi!
Dessutom har ett par paketprydnader smugit sig in ;)
Foto: Sofie Justesen
Om man kör med pantaloonstilen så kan det vara snyggt att bära en väst upptill, gärna ovanpå en topp. Ett tips på hur man enkelt kan göra sin egen choli/topp finns här.

Västen kan man enkelt göra själv enligt samma princip som mynt-bh:n; man kortar helt enkelt av en vanlig väst och syr på diverse bling.* Tribe Nawaar har också fina västar som kan användas på olika sätt.

Det är inget tvång att visa magen, men det ger en fin distinktion att dela upp i över- och underkropp och alla kroppar som bär oss genom livet förtjänar att få synas. Som en mellanvariant kan man bära en meshbody om man känner sig obekväm med att vara helt bar, eller drapera med smycken som på bilden härintill. Då får man ändå den uppdelade effekten man vill åt.

Om man bär mynt-bh/blingväst bör man harmoniera detta genom att också bära bälte samtidigt, och tvärtom. En liten film om detta finns här. En generell regel inom ATS är dock att ju mer desto bättre, ta vara på det när du har chansen!


Smycken

I ATS använder man tyngre smycken än vad som används i traditionell magdans. Tänk oxiderat silver och genuina gamla smycken från nomadfolk i Nordafrika, Indien och Afghanistan. Halsband, armband och ringar i mängd. Emellanåt så finns det en hel del smycken på exempelvis Indiska som passar perfekt! En liten kort film om smycken hittar du här.



Hår/huvud

I håret sätter man ofta tygblommor, eller så kan man bära turban. Turban var det första modet inom ATS som har fått en nytändning och numera kan de göras i många olika varianter. Turbanen är ingen mössa utan viras på nytt inför varje föreställning. Någon form av turban kan passa om man har kort hår, vill ha en mer traditionell stil eller om man bär haremsbyxor och väst. Det sistnämnda ger en enhetlig stil lite som Aladdin. Blommor hittar man i de flesta affärer och de kan även fästas i kort hår om man använder rejält med hårspray så att klämmorna får fäste, se bilden nedan. Har man längre hår sätter man upp det till en liten knut eller liknande innan man fäster blommorna eftersom man vill att nacken och halslinjen ska synas.

Blommor fastknipsade i kort hår!
Foto: Sofie Justesen

Makeup & bindi

Avslutningsvis bör du bära en makeup som kompletterar din utstyrsel och är anpassad för sammanhanget. I pannan sätter du en bindi, ett pannsmycke som i ATS-vågen numera finns i en massa varianter, gärna stora och gnistrande med stenar. Du fäster dessa bindis med hudlim, tex Mastix. En liten film om makeup och bindis för ATS finns här. Vill du ha fler handfasta tips och råd om detta, samt tips på hur du kan haka upp kjolarna och vira turban, så har jag satt ihop en spellista här.

Sådärja. Nu har du såpass på benen så att du kan sätta ihop din egen kostym. Men, som så många av oss som varit med ett tag vet; detta är bara början. För vad som är speciellt med ATS-kostymeringen är att den inte är satt till en specifik uppsättning. Man tenderar att samla på sig flera byxor, flera kjolar, ja flera av allt och sedan är möjligheterna att mixa och matcha oändliga! Om du har tålamod att vänta på att det du är ute efter ska dyka upp, så kan jag tipsa om Preloved Tribal. Det är en facebookgrupp för andrahandsförsäljning av allt möjligt kostymrelaterat privatpersoner emellan och en säkerhetsventil för dig själv också om något av det du har inte kommer till användning. Den svenska motsvarigheten heter För-älskade dansprylar.

... och här hade jag tänkt bädda in lite inspirerande filmklipp där man kan se kostymering i stilarna som jag beskrivit ovan, med betoning på pantaloonstilen eftersom den inte syns lika ofta, men eftersom det av någon anledning inte går så länkar jag till en spellista här :)

Bindis!

* Tack till Marek för tipset!

fredag 30 januari 2015

En liten cymbalguide

Som ATS®-dansare så är du samtidigt instrumentalist eftersom fingercymbaler är en nära sammankopplad del av dansen. Det kan vara en utmaning att spela med dem i början, men när man väl har vant sig så brukar det vara svårt att tänka sig att vara utan. Det är bra att börja med dem redan på ett tidigt stadium så att du lär dig att spela och dansa parallellt. På så vis undviker du den tröskel som många som väntar till senare upplever.

Vilka cymbaler ska man då införskaffa? Vilka är bäst? Ett svar på den frågan är att de du använder är bäst. Det spelar ingen roll hur exklusiva de är om de inte används. Det gäller alltså att hitta cymbaler som du tror att du kommer att trivas med.

Cymbaler finns i en uppsjö olika modeller och fabrikat, alltifrån väldigt enkla till väldigt exklusiva. De kan vara släta eller ornamenterade, stora eller små, och ha ett hål i mitten eller två skåror, till exempel. Storleken och om de har hål eller skåror är ett par basala saker som man kan ha i åtanke när man väljer cymbaler. När det gäller storleken så brukar det vara enklare att spela med lite mindre och lättare cymbaler om man är ovan, så det kan vara en bra idé att börja med det.

Sedan är frågan om man ska välja de som har ett hål eller två skåror? Cymbaler med skåror kan man dra en bredare resår genom, vilket gör att de sitter stadigare och blir mer stabila att spela med. I de med ett hål får man oftast bara igenom en smal resår, som i kombination med det enda hålet gör att de lätt vobblar när man spelar. Ofta säljs de enhåliga cymbalerna med en rund resår som gärna vill rulla av fingrarna. Om du köper sådana, byt ut den resåren mot platt resår, gärna så kallad babyresår som är mjukare. Resåren ska också sitta såpass hårt att fingertopparna blir lite blåaktiga efter en stund, för att inte riskera att cymbalerna flyger av när du dansar. De kan bli riktiga projektiler om det vill sig illa.

Så återstår då frågan var man får tag på dem? Fingercymbaler är ju inte direkt något som finns i närmsta butik, såvida man inte har en väldig tur. Här i Sverige är vi i princip hänvisade till nätet, även om man kan hitta enklare cymbaler på vissa håll. Jag spelade länge på små enhåliga cymbaler som jag köpt i ett litet skrymsle som numera är Kairo Bazaar om jag inte tar fel. Cymbaler har de i alla fall.

En världsledande tillverkare av cymbaler är Saroyan och hos dem finns ett stort utbud att välja bland. På deras hemsida blir man, om inte förr, också varse cymbaler som instrument, eftersom det vid varje modell finns ljudfiler så att man kan provlyssna på hur de låter. Det kan skilja sig åt ganska mycket, och en bidragande faktor till om du kommer att vilja använda dem är också om du gillar ljudet. Större och tyngre gjutna cymbaler har ett mer kraftfullt ljud än de som är mindre och lättare, och de i silver har ett lite högre och skarpare ljud än de i mässing. Det kan nämnas att det är Saroyan som tillverkar de specialdesignade cymbalerna som FCBD® har, och den modellen är i princip densamma som Afghanis i mässing.

Tyvärr så är det lite knepigt att beställa från Saroyan och frakten med tull som brukar tillkomma gör att slutnotan blir hög. Som tur är så finns det andra ställen som för åtminstone en del av deras cymbaler. BellyDance.com är en tillförlitlig återförsäljare som både har ett urval av Saroyans cymbaler, liksom cymbaler från en annan stor tillverkare, Turquoise International, samt flera ospecificerade cymbaler av enklare typ. Shaila i Tyskland (rekommenderas varmt!) för också cymbaler från både Saroyan och Turquoise, och dessutom cymbaler i trä från Magus Obiero som dykt upp på senare tid. De sistnämnda har jag ännu inte testat, men de känns helt klart intressanta. Dels för ljudet som borde bli lite mer kastanjettlikt, dels för att man kanske kan spela med dem hemma utan att plåga sin omgivning alltför mycket ;)*

Så för att sammanfatta det hela: storlek, typ av hål för resåren och hur de låter, om det finns möjlighet att kolla upp det. Nu är det bara att bege sig ut på jakt!

Förr eller senare blir resåren gammal och behöver bytas ut också. På bilden syns
några olika cymbaler från Saroyan på väg att få ny resår :)


* vill man dämpa ljudet på sina vanliga cymbaler så kan man också trä på mfflar, små virkade hättor eller liknande. Beskrivningar på hur man kan göra sådana själv finns här.

fredag 23 januari 2015

Hej och välkommen till min blogghemsida! Eftersom detta än så länge är det enda inlägget här så rekommenderar jag dig varmt att kika vidare under alla flikar som du hittar i menyn. Där finns det en hel del att läsa och upptäcka, inte minst på grund av alla länkningar. Trevlig läsning!