onsdag 13 maj 2015

Att dansa tillsammans

Att dansa tillsammans med andra, med den där alldeles speciella närvaron som uppstår när kommunikationen klaffar och man skapar tillsammans här och nu; det är en närmast euforisk känsla. I ATS® ges man verkligen möjligheten att göra det på ett väldigt påtagligt sätt, som är så mycket mer än att bara stå uppradade bredvid varandra inför en publik.

I ATS® handlar inte dansen bara om dig själv. Det kanske låter som en självklarhet, men bland alla nerver som kan spöka är det lätt att glömma bort det. När man dansar ATS® gå man in i något som är större än en själv. Att påminna sig om det kan vara ett sätt att övervinna eventuell scenskräck. Om man helt enkelt flyttar fokus bort från sig själv och istället tänker på hur man kan skapa bästa möjliga helhet tillsammans och lyfta sina meddansare, kommer man ofta ifrån många av de nojor man har om sig själv.

Bild från film: Helen Keskitalo
Det börjar redan utanför scenen, innan man står där inför publiken. Det handlar om att visa varandra välvilja och respekt. Det är tryggheten med ens meddansare som gör att man kan leka och skapa magi ihop. Om det är någon som är mindre erfaren än du, gör vad du kan för att lyfta den istället för att se den som en bromskloss, du har själv varit där. Rannsaka dig själv; du kanske har en hel del själv att jobba på som du inte tänkt på? Om du själv är riktigt tydlig och ren
i din dans så kan du ofta få med dig dina mindre erfarna meddansare av bara farten.

Att komma på de gemensamma träningarna är grundläggande eftersom vi alla är beroende av varandra. Motsatsen rubbar balansen, för det handlar mycket om att hitta det gemensamma flödet, om att dansa ihop sig till en enda organism. Även om du kan öva på många saker på egen hand, så kan du aldrig öva samspelet med gruppen utan att vara där. Ta ansvar för din del i det hela och engagera dig i ert gemensamma projekt, genom hela processen, tills att ni står där inför publiken ihop.

Lyssna in dig på musiken. Det är något som tyvärr ofta förbises inom ATS®. Bara för att ATS® är en improvisationsdans så innebär inte det att man inte behöver kunna sin musik. Tvärtom, använder man förinspelad musik ser det inte så bra ut ifall man inte har koll på den, det blir liksom lite snöpligt att tex avsluta ett fantastiskt framträdande med att överrumplas av slutet. Och det skapar en trygghet, inte minst hos dina meddansare, om de känner att du har läget under kontroll. Det är också lättare att följa någon som verkligen dansar till musiken och för publiken så är det så mycket mer njutbart att titta på.

Bild från film: Helen Keskitalo
Du kanske känner dig väldigt på och har världens driv i din dans, men om dina meddansare inte är med på det så blir det lätt ett solonummer med en svans som förtvivlat försöker hänga med. Det gör ingen någon större rättvisa. Något som ögat gillar är harmoni, kontakt, ett gemensamt flöde och det är också något som är väldigt härligt att vara en del av. Följ och synka varandra och var så ren och tydlig i din dans som möjligt. Ge varandra plats, men ta också plats när situationen så bjuder.

På scenen är ledaren lag. Hur mycket man än har tränat händer det ibland att det blir knas. Då är det bara för alla att hålla god min och se till att det märks så lite som möjligt. Tveka inte som ledare att vända dig inåt mot dina meddansare för hjälp; det är inget nederlag, det är mänskligt.

Om alla gör sitt bästa för att lyfta varandra så skapar man också förutsättningar att tillsammans åstadkomma fantastiska saker.



I klippet ovan hade vi tyvärr inte haft möjlighet att dansa ihop en enda gång innan, inte ens ett litet rep. Men med tänket att verkligen lyssna in varandra, vara tydliga och lyfta varandra så kom vi ändå en bra bit på väg. Vi utmanade essensen i ATS®, den att om vi lärt oss samma språk och talar det så rent vi bara kan, så funkar det även om man aldrig har dansat ihop förut.